Jag tycker det är intressant med svenska ord som kan variera mellan grav och akut accent. Jag har några exempel här, kan ni komma på flera? Naturligtvis varierar det säkert en hel del mellan olika dialekter, men det är bara kul att höra vilka dialektala skillnader som finns. Mellan de dialekter som har tonaccent överhuvudtaget då.
I min dialekt (Stockholm) har jag lagt märke till bland annat de här:
- "Tio", "tjugo", ..., "nittio". Det vanliga uttalet är med grav accent, men särskilt när det handlar om hastighetsbegränsningar har de hellre akut (säkert i andra sammanhang också). Så "hon är sjùtti år gammal", men "jag kör i sjútti". "Nio" känns konstigt att uttala akut.
- "Vänta", imperativ. Vanligtvis grav, men som utrop när man precis har kommit på någonting är det akut. "Vä`nta på mig", men "fast vä´nta... idag är det ju lördag".
Jag hade fler, men jag kommer inte på dem just nu.
Det vore kul om någon hade skrivit en avhandling om det här eller någonting sånt.