Woods wrote:Kan du förklara dessa?
Supinum är en variant av perfekt particip som har förlorat sin adjektivkaraktär och övergått till en specifik grammatisk roll. Vad jag menade var att vi har två talspråksändelser i svenskan, där sveamålen har vokal, -e, och götamålen har konsonant, -t. Skriften växlar däremot mellan -it och -t, medan neutrum av perfekt particip skrivs -et, fast vokalerna är identiska, ehuru dock med stor uttalsvariation i-e-ä, det är ju schwa.
Jag har skrivit uttalas av mig skrive
Jag har köpt uttalas av mig köpe
N-förlust i femininum, jo, på många håll verkar ändelse-n ha försvunnit i uttalet, kanske under 1700-talet. Detta n förefaller motsvara isländskt enkelskrivet n, medan isländskt nn kvarstår som n i svenskt uttal. En uttalas alltså én (m) och é (f).
Stenen /sténen/
Jorden /joLa/ eller /joDa/
Detta förekommer även i plurala ändelser i neutrum
Barnen /baNa/
Äpplen /äpplen/
Woods wrote:Jag tror, Johanna inte längre gör det, fördi hon inte tycker om, att jag inte gillar nogra av de ting i svenska stavningen och har flera gångar talt om det.
Som alla andra har hon troligen begränsade möjligheter att få tiden och orken att räcka till.
Jag kan kommentera en del, ibland, men jag driver ett företag, så mina krafter är begränsade.
Chekhov wrote:I don't know about naive worldviews, but Jurgen Wullenwhatever pisses me off to no end because of his extreme pessimism and cynicism. You'd think the world was going to end imminently when talking to that guy.
Jag är rebell: jag sockrar teet, saltar maten, cyklar utan hjälm, och tänder glödlampor.
(Ovanstående var förut, nu försöker jag minska sockret och saltet, och har gett upp mejeriprodukter.)