Hur ska en som talar danska klara sig på svenska?

[Woods]

Nå, jag tar snart till Finland igen. Det vill säga, att jag snart vill vara nöd till att försvenska min danska eller lära mig att bruka båda vid sidan av varandra. Jag tror, att det vill vara svårast i det skriftliga, og så blir min "skandinaviska" till en råd när jag börjar att tala något, som varken är danska eller svenska. Men så pröver jag. Det är så ärgerligt, att der inte finns en fälles skrivestandard för alla tre - svenska, danska och norska, när de så mycket liknar varandra!

[Woods]

Kan jag fortfarande ställa frågor om det svenska språket i det här forumet eller är alla sura på mig?

[Johanna]

Jag är inte sur på dig i alla fall, så fråga på du

Jag har inte haft så mycket energi det senaste så jag har inte orkat skriva några längre inlägg utan försöker mest hålla koll så mina två forum inte fylls med spam eller att det blir bråk på riktigt.

Men för att svara på ursprungsinlägget i den här tråden: Det finns en skriftspråksstandard som mer eller mindre redan är denna medelpunkt och dess namn är bokmål. Det är där någonstans en ny allmänskandinavisk standard skulle landa om man började arbetet med att ta fram en imorgon och det är ju onödigt att uppfinna hjulet två gånger

Finlandssvenskar bör inte ha några större problem om du pratar ren danska vad gäller grammatik och ordförråd så länge du uttalar orden såsom en svensk, norrman, färöing eller islänning skulle göra det om de aldrig hört det danska språket förut utan bara läser en dansk text rätt upp och ned. Finnar kan det bli större problem med, de har ju inte samma grund att stå på när det kommer till den del av det passiva ordförrådet som utgörs av ord som inte används så ofta, speciellt om de är regionala eller arkaiska.

[Woods]

Du brukade rätta mina fel - det var det bästa, för jag kunne vara säker att oavsett hur dåliga mina svenska fraser var, blev de i slutet alltid till något, som verkligen liknade svenska