Hejsan!

[ala]

Jag heter Ala. Jag kommer från Polen och har läst svenska i två år nu (men med avbrott). Jag har börjat att lyssna på svenska musik och titta på svenska barnfilmar. Mina intressen är musik, böcker och konsthantverk. Jag älskar engelska musikband från 1980-talet, läser olika böcker (på polska förstås men har försökt att läsa en svensk bok för barn men det går så långsamt) och syr leksaker (bara när jag har inspiration och tid). I alla fall, jag är glad att jag har hittat den här sidan eftersom ibland känner jag att jag för ofta glömmer vad jag har lärt mig. Och kanske här ska jag använda mer svenska.
Hälsningar!

[Jurgen Wullenwever]

Skulle du uppskatta om vi rättade de fel du gör när du skriver på svenska? (Det brukar vi göra.)

[ala]

Javisst! Rätta alla fel som ni märker, är ni snälla.

[Jurgen Wullenwever]

Jag heter Ala. Jag kommer från Polen och har läst svenska i två år nu (men med avbrott). Jag har börjat att lyssna på svenska musik och titta på svenska barnfilmar barnfilmer. Mina intressen är musik, böcker och konsthantverk. Jag älskar engelska musikband popgrupper från 1980-talet, läser olika böcker (på polska förstås men har försökt att läsa en svensk bok för barn men det går så långsamt) och syr leksaker (bara när jag har inspiration och tid). I alla fall, jag är glad att jag har hittat den här sidan eftersom för ibland känner jag att jag alltför ofta glömmer vad jag har lärt mig. Och kanske här ska jag använda mer svenska. Och här kommer jag kanske att använda svenskan mer.
Hälsningar!

I alla fall, jag är glad att jag har hittat den här sidan för ibland känner jag att jag alltför ofta glömmer vad jag har lärt mig.

I alla fall, jag är glad att jag har hittat den här sidan eftersom ibland känner jag jag ibland känner att jag alltför ofta glömmer vad jag har lärt mig.

Ordföljden skiftar beroende på om du har eftersom eller för.

[ala]

Tack för rättningen!
Jag tänker på att skriva en blogg på svenska. Men det ska jag göra senare (imorgon kanske eller på lördag) för nu är jag jättetrött. Hej då!

[ala]

Jag har lärt mig några ord som gäller saker som man kan göra i naturen och skrev en text om en utflykt. Skulle ni vilja läsa och rätta den?

En lördag i augusti bestämde sig familjen Johansson för att göra en utflykt. Vädret var skönt: det var soligt och varmt, inga moln på himlen. Mamma packade matsäck –smörgåsar, frukt, saft och vatten, pappa tog fiskespön och deras barn hjälpte till: Jonas tog en kamera (han var intresserad av fotografering) och Ida tog en korg för hon ville plocka svamp och bär i skogen. Deras hund Max var jätteglad för han tyckte om att vara ute i naturen.

De åkte till sjön som låg tre mil från huset. Mamma tog fram maten, pappa och Jonas började att fiska. Ida sprang och lekte med Max. Efter två timmar gjorde pappa eld och de grillade korv tillsammans. Ida sjöng en sång, Jonas gjorde foton och Max fick en korv. Sedan gick Ida till skogen för att plocka svamp och bär, Max följde med. ”Skogen är så skönt” tyckte hon och hoppade på en stig. Hon hittade björnbär och blåbär och plockte många söta blommor.

Plötsligt vädret ändrades – det blev molnigt och det blåste hart. Snart efter började det regna. Det blev alldeles mörkt. Ida viste inte var hon vistades. Hon kunde inte se stigen som hon hade gått. Hon gick vilse. Under tiden blev familjen Johansson orolig – lilla Ida var ensam i skogen. Pappan och Jonas gick efter henne och mamman satte sig i bilen och ringde till polisen. Natten kom snart men det slutade inte att regna. Ida satte under en busk och började gråta. Max började skälla och sprang i väg. Då grät Ida även mera - hon var så rädd.

Pappa och Jonas ropade högt och snart märkte de en hund som sprang fram till dem. Den var Max! Hunden visade vägen till flickan. När Ida såg sin pappa och bror slutade hon gråta. Pappa kramade henne och tog henne i sina armar. Ida var jättetrött men lycklig. De gick till bilen och såg två poliser som pratade med mamma. Ida sprang till sin mamma och kramade henne. På vägen hem somnade Ida i bilen, utflykten var över.

[Dingbats]

Jag har lärt mig några ord som gäller saker som man kan göra i naturen och skrev en text om en utflykt. Skulle ni vilja läsa och rätta den?

En lördag i augusti bestämde sig familjen Johansson för att göra en utflykt. Vädret var skönt: det var soligt och varmt, inga moln på himlen. Mamma packade matsäck –smörgåsar, frukt, saft och vatten, pappa tog fiskespön och deras barn hjälpte till: Jonas tog en kamera (han var intresserad av fotografering) och Ida tog en korg för hon ville plocka svamp och bär i skogen. Deras hund Max var jätteglad för han tyckte om att vara ute i naturen.

De åkte till sjön som låg tre mil från huset. Mamma tog fram maten, pappa och Jonas började att fiska. Ida sprang och lekte med Max. Efter två timmar gjorde pappa upp eld och de grillade korv tillsammans. Ida sjöng en sång, Jonas gjorde tog foton och Max fick en korv. Sedan gick Ida till skogen för att plocka svamp och bär, Max följde med. ”Skogen är så skönt Det är så skönt i skogen” tyckte hon och hoppade på en stig. Hon hittade björnbär och blåbär och plockte plockade många söta blommor.

Plötsligt ändrades vädret ändrades – det blev molnigt och det blåste hart hårt. Snart efter Kort därefter/snart började det regna. Det blev alldeles mörkt. Ida visste inte var hon vistades var. Hon kunde inte se stigen som hon hade gått. Hon gick vilse. Under tiden blev familjen Johansson orolig – lilla Ida var ensam i skogen. Pappan och Jonas gick efter henne och mamman satte sig i bilen och ringde till polisen. Natten kom snart men det slutade inte att regna. Ida satte satt/satte sig under en buske och började gråta. Max började skälla och sprang i väg. Då grät Ida även ännu mera - hon var så rädd.

Pappa och Jonas ropade högt och snart märkte de en hund som sprang fram till dem. Den Det var Max! Hunden visade vägen till flickan. När Ida såg sin pappa och bror slutade hon gråta. Pappa kramade henne och tog henne i sina armar. Ida var jättetrött men lycklig. De gick till bilen och såg två poliser som pratade med mamma. Ida sprang till sin mamma och kramade henne. På vägen hem somnade Ida i bilen, utflykten var över.

Fantastiskt bra skrivet!

Man kan säga "Skogen är så skön" (utan -t), men ingen skulle uttrycka sig så. Angående "vistades" vet jag inte varför det låter fel att säga att någon inte vet var den vistas, men det gör det.

[ala]

Tack så mycket Dingbats!!

Jag har skrivit nåt mer - en av mina favorita fabler.

Här är en berättelse om en flicka som klädd sig i en röd luv. Hon var ett trevligt barn. Den här vårdagen hade sin mamma bett henne för att gå och hälsa mormor som bodde på den andra sidan av skogen. Flickan tog en korg med bröd, filmjölk, pepparkakor och skinka - alla fina saker som gumman skulle njuta. Flickan gick i väg och tittade runt för hon ville plocka blommor för sin mormor. "Vilka fina prästkragar" tänkte hon och plockade flera små vita och gula blommor. Plötsligt märkte hon något som rörd sig i busken framför henne. Det var Vargen som hade betraktade henne i en tid.

"Hej hej lilla flicka! Vad gör du här alldeles ensam?" frågade han.
"Jag går till min mormor, hon är så gammal. Jag har något för henne" svarade flickan och visade korgen till Varen.
"Vad duktig! Var bor din mormor någonstans?"
"På den andra sidan av skogen." sa Rödluvan och snart kom hon ihåg att sin mamma hade sagt att små flickor får inte prata med främmande människor. "Jag maste gå nu, mormor väntar för mig. Hej då!" sa flickan och gick i väg.
Varen sprang till mormors hus så fort han kunde. Han var jätte hungrig och hade dåligt karaktär - en riktig skurk! Han åt upp gumman, klädde sig i hennes klänning och låg sig på sängen. Då väntade han för den lilla flickan.

Rödluvan hoppade längs stigen och sjöng trevliga låtar. Hon var så lycklig att hon skulle se sin mormor. Snart såg hon mormors hus - en liten blå stuga med skön trädgård. Flickan knackade på dörren och kom in.
”God dag mormor!”
”Välkomen kärt barn. Jag är så glad att du har kommit hit” sa Varen.
”Jag har hämtat något för dig, mormor.” sa flickan och snart märkte hon att något var fel. Mormor såg så konstig ut.
”Mormor, varför har du så stora ögon?” frågade hon.
”För att jag kunna se dig bättre.”
"Varför har du så stora öron?"
"För att jag skulle höra dig bättre".
”Och varför har du så stora händer?”
”För att krama dig hårt, mitt barn.”
”Varför har du så långa tänder då?”
”För att äta dig upp!” ropade Varen och hoppade ur sängen. Flickan skrek och snart var hon i Varens magen tilsammans med sin mormor.

Under tiden gick Jägmästaren genom skogen och letade efter den stygga varen som hade nyligen ätit får och andra djur i byn. Plötsligt hörde han något. Ljudet kom ifrån den blåa stugan. Jägmästaren kom i stugan och såg Varen som han genast skott. Rödluvan och sin mormor kom ur Varens magen och tackade Jägmästaren för räddningen. Gumman gjorde te och bjöd på kakor. Varens huvud hänger nu på väggen över spisen som mormors största jakttrofé.
Slutet

[Dingbats]

Tack så mycket Dingbats!!

Jag har skrivit nåt mer en till (berättelse) - en av mina favorita fabler favoritfabler.

Med nöje!

Favorit är enbart substantiv. Nåt mer låter lite underligt, som att du inte vet vad det är du har skrivit.

Här är en berättelse om en flicka som klädde sig i en röd luva. Hon var ett trevligt barn. Den här vårdagen hade sin hennes mamma bett henne för att gå och hälsa på mormor som bodde på den andra sidan av skogen. Flickan tog en korg med bröd, filmjölk, pepparkakor och skinka - alla fina saker som gumman skulle njuta av. Flickan gick i väg och tittade runt för hon ville plocka blommor för till sin mormor. "Vilka fina prästkragar" tänkte hon och plockade flera små vita och gula blommor. Plötsligt märkte hon något som rörde sig i busken framför henne. Det var Vargen som hade betraktade betraktat henne i en tid ett tag.

Sig/sin/sitt/sina kan aldrig vara subjekt. Hälsa PÅ (betoning på på) = 'visit'; HÄLSA på (betoning på hälsa) = 'greet'. Hellre tycka om än njuta av. En tid låter mer som veckor än minuter.

"Hej hej lilla flicka! Vad gör du här alldeles ensam?" frågade han.
"Jag går är på väg till min mormor, hon är så gammal. Jag har något för till henne" svarade flickan och visade korgen till för Vargen.
"Vad duktigt! Var bor din mormor någonstans?"
"På den andra sidan av skogen." sa Rödluvan och snart kom hon ihåg att sin hennes mamma hade sagt att små flickor inte får inte prata med främmande människor. "Jag måste gå nu, mormor väntar för på mig. Hej då!" sa flickan och gick i väg.
Vargen sprang till mormors hus så fort han kunde. Han var jätte hungrig jättehungrig och hade dåligt karaktär - en riktig skurk! Han åt upp gumman, klädde sig i hennes klänning och låg la sig på sängen. Då Se(da)n väntade han för på den lilla flickan.

Det låter konstigt att säga "Jag går till..." när man är mitt uppe i det. Istället för "på den andra sidan av skogen" säger man nog hellre bara "på andra sidan skogen". Satsadverbial (inte, aldrig, därför mm.) hamnar före verbet i bisatser: "Jag får inte..." -> "... att jag inte får...".

Rödluvan hoppade längs stigen och sjöng trevliga låtar. Hon var så lycklig att hon skulle se få träffa sin mormor. Snart såg hon mormors hus - en liten blå blå liten stuga med skön vacker trädgård. Flickan knackade på dörren och kom in.
”God dag mormor!”
”Välkommen kärt kära barn. Jag är så glad att du har kommit hit” sa Vargen.
”Jag har hämtat något för till dig, mormor.” sa flickan och snart märkte hon att något var fel. Mormor såg så konstig ut.
”Mormor, varför har du så stora ögon?” frågade hon.
”För att jag ska kunna se dig bättre.”
"Varför har du så stora öron?"
"För att jag skulle ska höra dig bättre".
”Och varför har du så stora händer?”
”För att krama dig hårt, mitt barn.”
”Varför har du så långa tänder då?”
”För att äta upp dig upp!” ropade Vargen och hoppade ur sängen. Flickan skrek och snart var hon i Vargens magen tilsammans med sin mormor.

Skön används mest i betydelsen "bekväm" ("comfortable") ungefär, betydelsen "vacker" är gammaldags.

Under tiden gick Jägmästaren genom skogen och letade efter den stygga vargen som nyligen hade nyligen ätit får och andra djur i byn. Plötsligt hörde han något. Ljudet kom ifrån den blåa stugan. Jägmästaren kom gick in i stugan och såg Vargen som han genast skott sköt. Rödluvan och sin hennes mormor kom ut ur Vargens magen och tackade Jägmästaren för räddningen att han räddade dem. Gumman gjorde te och bjöd på kakor. Vargens huvud hänger nu på väggen över spisen som mormors största jakttrofé.
Slutet

Den enda användningen av räddning som jag kan komma på är när målvakten fångar bollen i fotboll

Bra!

[ala]

Hej!

Det har varit länge sedan jag skrev något här. Jag har besökt olika websajter som gäller språkläsning och märkte att det finns många svenskar som läser japanska eller kinesiska. Jag minns att när jag började lära mig svenska tyckte jag att några svenska ord låter lik japonska ord, till example: någon gång. Det är möjligt att det är enklare för svenskar att uttala vissa japanska ljud.

I alla fall, jag skulle vilja fråga om det finns någon som vill mejla eller prata på svenska med mig? Jag tror jag måste öva min svenska lite oftare än jag gör nu.

Trevlig dag!