Johanna wrote:Att inte göra det är som att kalla mig för [-] eller [--], det är två smeknamn som jag av personliga skäl avskyr och är verkligen inte en del av mig.
Så hemskt!
Johanna wrote:om man inte vill upprepa "personen" eller liknande tills man spyr på ordet.
Jag brukar säga "personskan" om kvinnor.
"Vem är huvudpersonskan?"
Johanna wrote:De rekommenderade formerna är hen - hen - hens, på samma sätt som den riktigt vardagligt talade rikssvenskan börjar får han - han - hans och till och med hon - hon - hennes/hons.
Rekommendationerna kommer troligen från samma klientel som påstår att svenskan har två genus.
Jag tror att "honom" i stället för "han" som objektsform breder ut sig mer och mer, i läsuttalets tidevarv.
Johanna wrote:Sen gillar jag det när vi talar om en person som varken identifierar sig som man eller kvinna, istället för att ge den personen ett kön den inte känner sig som så använder man "hen" av ren respekt.
Just det, så alltså är det inte användbart för ordinära stereotypa personer.
("han eller hon eller hén", alltså)
Johanna wrote:Vad gäller uttalet så har "han" och "hon" korta vokaler och långa konsonanter när de är betonade nuförtiden, så det är rätt naturligt om "hen" också får det. Och sen gäller ju samma regler som vanligt, alltså att det här med vad ⟨e⟩ respektive ⟨ä⟩ står för är en jäkla röra i de fall där /e/ och /ɛ/ inte sammanfallit helt.
Här är det ju fråga om ett helt nytt ord, och för att ingen skall tro att finskans
hän är inblandat är lång vokal med tydligt e bättre.
Chekhov wrote:I don't know about naive worldviews, but Jurgen Wullenwhatever pisses me off to no end because of his extreme pessimism and cynicism. You'd think the world was going to end imminently when talking to that guy.
Jag är rebell: jag sockrar teet, saltar maten, cyklar utan hjälm, och tänder glödlampor.
(Ovanstående var förut, nu försöker jag minska sockret och saltet, och har gett upp mejeriprodukter.)